kashii

Tankarna virvlar omkring innanför mitt pannben. Jag tänker för mycket tänker jag. Ännu en tanke som jagar mig.


Så mycket det är som händer, men ändå så händer det knappt något alls. Mitt inre gör ont, men jag lever med det jag är van vid, precis som vanligt. Magen värker, huvudet känns som om det är fullt av bomull. Kroppen känns tung och jag känner hur alla mina krafter sugs ut  ur mig. Alla kraven som skjöljer över mig. Över alla som går på gymnasiet, nej, jag är inte ensam. Stressen och pressen att man måste få bra betyg. Det dömer mig, tynger ner mig, jag orkar inte. Mitt inre säger STOPP!  Jag vill inte vara med om det här någe mer...

Jag längtar tills allt det här är över. Jag vill bli fri. Jag vill vara fri som en fågel. Jag vill kunna känna luften sirla fram under mina vingar. Som en ängel som flyger över daggen. Känna dem små regndropparna landa på mina vingar, känna den friska luften i mina rykande lungor, känna hur alla mina beskymmer rasar som smältande is från mina axlar och den stora tunga saken i magen försvinner, trasas sönder. Varför får man inte känna sig fri?

Jag vill smeka alla varelser med mina ord, mina tankar. Se stjärnorna lysa klart på det mörkblåa himlavalvet. Höra magiska toner av magisk musik i mörkret. Se älvorna dansa förbi där jag sitter i det daggvåta gräset och ser gryningen sakta komma. Se hur alla nattens varelser smyga sig till sina bon, och låta dagens varelser lysa med sin närvaro, låta solen smeka deras lätta små kroppar. Se dom i ögonen. Se dom med mina skiftande ögon som längtar efter en ro som är utom räckhåll.